Ensamhetens kraft..symbios & tidens tand..

hellre en  ensam streber..än en duva på sergel..

..idag känner jag mig som en av de ruggiga duvorna på sergelplattan..

enda skillnaden är att de är i flock och att jag är en ensam rugguggla...

modersrollen har ju ett stort gissel.. ett ok och en otrolig gåva och ordet för dem är symbios..

vet om att alla skifningar och omställningar i livet går över när man har anpassat sig ..

för anpassningsbara äro ju vi människor..tack o lov..

innan jag fick barn var ordet ensamhet..ödslighet inget främmande och läskigt..

då var jag ensam stark mot världen..

men man blir ju sårbar när man får barn som kommer en nära..

en sårbarhet som både smärtar och skapar gott..för då vet man att man älskar och är älskad..

har aldrig fått sådan skaparkraft när jag nuddar den känslan..

kraft..

så idag blir det lite ensamma härliga ödsliga bilder med tiden som står stilla men ändå rusar iväg...

.tidens tand..

                           

                                         




               

 .... när jag har mina två döttrar med mig eller håller målarpenseln i min hand då känner jag mig                                som de tre musketörerna..superstark utan dem är jag ensam..

Un pour tous, tous pour un..en för alla,alla för en..

..tidigt inlägg idag för här ska sättas upp fläkt i kök..